Helgoland

Platser jag gärna minns, Helgoland Nu när man helst håller sig inne för att undvika höstrusk och pandemier så tittar jag ofta igenom gamla bilder och drömmer mig tillbaka till platser jag besökt på den tiden då resor var möjliga.

I juni 2015 besökte jag tillsammans med två kompisar den tyska klippön Helgoland, ön ligger ca 70 km rakt ut i tyska bukten. I en annars platt och låglänt del av Europa reser sig den ca 60 m höga klippön upp ur havet, Helgoland är1600 m lång och 600 m bred. Helgoland har en egen flagga trots att ön hör till Tyskland.

Det tar ca 2,5 timmar att ta sig hit med någon av de färjelinjer som trafikerar ön. Det bor 1100 -1600 personer på ön (siffrorna varierar) och ön besöks normalt årligen av 400000 – 500000 turister. Vad gör alla turister där?

Ren luft lockar astmatiker, resterna av en ubåtsbas under andra världskriget lockar andra, men övervägande delen kommer nog för fåglarna liksom vi gjorde. Man har en logistik för turisterna som innebär att alla färjor anländer samtidigt runt 12.00 och avgår runt 16.00. Färjorna ankrar upp på redden så man får ta de små Börteboot:arna i land. Eftersom ön är så liten så hinner alla normalt gå runt hela ön och titta på vad som intresserar innan det är dags för återfärd. Så under dessa 4 timmar är det lite kaotiskt på ön men om man övernattar på ett av de ca 15 hotell som finns så lägger sig friden över ön efter klockan 16.00. Går man sedan upp på klippan på kvällen och morgonen därpå så är där ingen trängsel och vid solens upp-och nedgång är ljuset för fotografering som bäst.

På flygbilderna över Helgoland ses även ön Dune som är något mindre, De båda öarna var en ö tills en storm i början av 1700-talet översvämmade lägre delar och skapade dagens två öar. Det bor normalt ingen fast på Dune men här ligger campingplatsen och även ett flygfält för de som vill flyga hit. Små s.k Börtebootar transporterar folk mellan öarna med jämna mellanrum.

Den fågel som lockade mig och kompisarna mest var Havssulan, en stor och elegant havsfågel som häckar på ön, såg en siffra på runt 1000 häckande par någonstans. Det häckar även massor av Sillgrisslor och Tretåig mås samt en del Stormfågel. En liten grupp av Tordmular fanns där som häckade för fem år sedan men hur det ser ut idag vet jag inte. Helgoland besöks också av massor av andra fågelarter när flyttsträcken går norr - eller söderut. Man kommer nära, speciellt Havssulorna är orädda så det går att få fina bilder utan stora dyra objektiv. Mina fågelbilder togs med Nikons D7200 och 70-300 mm objektiv och ”turistbilderna” med en Panasonic FZ200.

Längs huvudgatan finns både en del affärer och restauranger. I de gamla hummerbodarna finns både snabbmat och souvenirförsäljning. Från ena hamnen får man en fin utsikt mot Lange Anna, den höga klippan i norra delen av ön som bebos av Havssulor när det är häckningstid.

Jag vill minnas att det är 192 trappsteg upp till klippan men som tur är finns en hiss som tar en upp och ned för en mindre avgift. Dock icke tidiga morgnar då får allt man gå upp. Bilderna visar lite vyer uppe från klippan och man får även en uppfattning om hur nära man kommer Havssulorna. Jag var mycket glad för min zoomlins när det fanns Havssulor ovanför, vid sidan och på marken framför mig.

Man promenerar på Helgoland, det finns endast några få officiella bilar (brandkår, ambulans etc) de flesta eldrivna, såg en eldriven liten lastbil för transporter också. Det finns inga cyklar heller, man går alltså runt på ön. Läste någonstans att det tar 20 minuter att gå från den en änden till den andra, det förutsätter nog att man slipper gå upp, då lär det ta längre tid.

Helgoland är indelat i Unterland, Mitteland och Uberland. Kan nog inte bli enklare än så En hiss tar dig från Unterland upp till Uberland på några sekunder mot en mindre avgift om man inte vill motionera förstås. Vill minnas att det är 192 trappsteg upp. Apropå motion så arrangerar Helgoland liksom alla andra världsmetropoler en halvmara om nu någon känner sig manad att delta, tror inte hissen ingår i loppet utan det blir till att ta trapporna eller någon av de vägar/stigar som går upp till Uberland. Det lär bli många rundor för en halvmara.

Helgoland har en fascinerande historia med tanke på öns storlek, den har varit dansk, engelsk och tysk genom århundraden. I slutet av 1800-talet var ön lite av en tummelplats för konstnärs/författareliten, en liten svenskanknytning är att August Strindberg gifte sig med sin andra fru Frida Uhl 1893 i Helgolands kyrka.

Ön var en tysk ubåtsbas under de båda världskrigen, ön bombades totalt sönder och samman under andra världskrigets sista veckor, då runt 1000 allierade bombplan släppte sin last över ön. 1947 försökte engelsmännen att spränga ön i luften med 6700 ton sprängmedel som blivit över efter kriget. Försöket är känt som ”The big bang” och är den största icke nukleära explosionen i världen. (Går att Googla på). Man lyckades tack och lov inte, Helgoland finns kvar, en del av öns högre delar sjönk ner lite men explosionen fick annars ingen större påverkan.

Under kalla krigets dagar använde de allierade ön, som givetvis var obebodd då, som mål för strategiskt höghöjdsbombning. Ingen vet om detta fick konsekvenser för det svenska vikingaskeppet Ormen Friske som förliste vid Helgoland den 22 juni 1950, alla 15 ombord omkom. Ormen Friske var en kopia av ett vikingaskepp och var på väg från Trosa till en båtmässa i Rotterdam. Hon hade passerat Kielkanalen och bogserades ut i tyska bukten den 21 juni. Dagen därpå blev det storm i området och Ormen Friske sågs av en fiskare som sökt nödhamn på Helgoland kort innan bomberna började falla. Fiskaren sökte skydd i en av tunnlarna under jord och när bombardemanget upphörde syntes inte Ormen Friske till. En ifrågasatt undersökning fastställde att det var en dålig konstruktion som orsakade katastrofen så att båten bröts sönder av stormen.

1952 överlämnades ön åter till Tyskland och Helgoland kunde efter upprensning byggas upp och öborna kunde flytta tillbaka igen.

Nog om historien och åter till mitt besök uppe på fågelklippan. Första gången jag var där uppe blev man betagen av alla fåglar runt omkring en. Havssulorna fanns överallt och det var svårt att fokusera på en fågel när det hela tiden dök upp nya tänkbara motiv.

Bilderna visar livet på de små klipphyllorna, på varje liten hylla sitter det en fågel av någon sort. Inte mycket till bobygge heller, man tager vad man haver.

Är en klar fördel att bo högt uppe här då toabesök sker genom att vända rumpan ut mot havet och göra vad man nu skall till förtret för de som bor nedanför.

Havssulan är en stor havslevande fågel som endast kommer iland för att häcka, upp till 1 m hög och runt 1,8 m mellan vingspetsarna. Den fångar sin fisk genom att störtdyka från hög höjd rakt ner i vattnet. Havssulan är mycket elegant i luften men otroligt klumpig på marken. Har näbbfäktning som hälsningsritual varje gång paret möts.

Sillgrisslan, den pingvin liknande lilla fågel ses balansera på småklippavsatser, där ruvar den sitt enda ägg på simfötterna och föder upp sin unge. Den håller för det mest till nedanför klippkanten men jag hade tur då det kom upp ett par fåglar som villigt lät sig fotograferas. Dom är små och snabba flygare så det var svårt att fånga dem i flykten.

Den Tretåiga måsen bor tätt och använder minsta klippavsats för bobygge. Det är en relativt vanlig fågel hos oss men den häckar endast på en plats i Sverige, en ö utanför Halland som heter Nidingen.

Notera Stormfågeln i sin fördjupning nere till höger på bilden.

När jag tog bilden på Stormfågeln mot havsytan så önskade jag att jag haft ett ”större” objektiv, den kom aldrig riktigt nära så här hade behövts lite mer brännvidd. Stormfågeln häckar inte heller i Sverige då den vill ha branta klippavsatser för sitt rede. Den syns ibland i samband med stormar på västkusten. Stormfågeln kan bli för fågelvärlden mycket gammal, upp emot 40 år.

Tordmulen är en sällsynt gäst på Helgoland, för 5 år sedan när jag var där hade det visst varit en 5-6 individer där, vi såg en som satt helt stilla hela tiden så det blev ingen vidare bild. Jag vet inte om Tordmulen finns på Helgoland idag.

Helgoland var verkligen värt ett besök, många fina fotomöjligheter, god mat och ön har en spännande historia trots att den är så liten. Ett minne som är mycket angenämt att tänka tillbaka på.

Åke Hansson